Francesca Javiera Cabrini: Pagkakaiba sa mga binago

Content deleted Content added
AnakngAraw (usapan | ambag)
→‎Talambuhay: salin ng isang talataan
AnakngAraw (usapan | ambag)
→‎Talambuhay: dagdag na salin pa ng ilang talataan
Linya 24:
Sa edad na 13, ipinadala si Cabrini sa [[Arluno]] upang mag-aral sa ilalim ng Mga Anak na Kababaihan ng Banal na Pusal sa Paaralang Normal, at noong 1868, sa gulang na 18 nabigyan siya ng sertipiko sa pagkaguro. Makaraan ang apat na tao, nagkaroon siya ng [[bulutong]]. Nang subukin niyang pumasok sa Mga Anak na Kababaihan ng Banal na Puso, tinanggihan si Cabrini ng madreng nagngangalang Inang Giovanna Francesca Grassi bagaman kinakitaan niya si Cabrini ng kakayahan, dahil sa delikadong kalusugan. Sa halip, sinabi ni Inang Giovanna kay Cabrini na "Tinatawag ka na magtatag ng ibang Panimulaan na magdadala ng bagong luwalhati sa Puso ni Hesus." Tinanggihan din si Cabrini ng mga Kanosyano (Ingles: ''Canossian''). Sa halip, tinulungan ni Cabrini ang kaniyang mga magulang hanggang sa yumao ang mga ito, at tumulong din siya sa mag-anak hinggil sa mga gawain sa bukid.
 
Nagturo si Cabrini sa isang pribadong paaralang itinatag ng isang kapatid sa pananampalataya sa Sant’Angelo. Noong 1871, naging isang gurong pampubliko si Cabrini sa isang kalapit na nayon sa kahilingan ng kaniyang pastor. Tinanggap niya ang panunumpa bilang madre noong 1877 at idinagdag ang Javiera sa kaniyang pangalan bilang pagpaparangal sa paring Heswitang si Francisco Javier. Siya ang naging [[modre superyor]] sa ampunan ng Kabahayan ng Probidensya sa [[Codogno]] kung saan siya nagturo. Noong 1880, nagsara ang bahay-ampunan. Si Cabrini at anim pang mga madreng nakasabayan niya sa pagtanggap ng panunumpa bilang madre ang nagtatag ng [[Panimulaan ng mga Misyonerong Madre ng Banal na Puso ni Hesus (''[[Institute of the Missionary Sisters of the Sacred Heart of Jesus]],'' MSC) noong Nobyembre 14, 1880. Si Inang Cabrini ang naglahad ng mga patakaran at konstitusyon ng samahan, at nagpatuloy siyang bilang superyor-heneral nito hanggang sa kaniyang pagyao. Nagtatag ang orden ng pitong mga tahanan at isang libreng paaralan at alagaang pambata sa unang limang taon nito. Napansin ni Obispo Giovanni Scalabrini ng [[Piacenza]] at ni [[Papa Leon XIII]] ang mga mabubuting gawain ni Inang Cabrini, ng orden, at ng paaaralan.
 
<!---------------------------------
Although her lifelong dream was to be a missionary in [[China]], the Pope sent her to [[New York City]] on [[March 31]], [[1889]]. There, she obtained the permission of [[Archbishop Michael Corrigan]] to found an orphanage, which is located in West Park, Ulster County, NY today and is known as [[Saint Cabrini Home]], the first of 67 institutions she founded in New York, [[Chicago, Illinois|Chicago]], [[Seattle, Washington|Seattle]], [[New Orleans, Louisiana|New Orleans]], [[Denver, Colorado|Denver]], [[Los Angeles, California|Los Angeles]], [[Philadelphia, Pennsylvania|Philadelphia]],<ref>[http://www.mothercabrini.org/legacy/life2.asp Mothers Cabrini's Life Story] on the Missionary Sisters of the Sacred Heart of Jesus website</ref> and in countries throughout [[South America]] and [[Europe]]. Long after her death, the Missionary Sisters would achieve Mother Cabrini's goal of being a missionary to China. After much social and religious upheaval and only a short time, the sisters left China, and subsequently a [[Siberia]]n placement.
In 1880, the orphanage was closed. She and six other sisters that took religious vows with her, founded the [[Institute of the Missionary Sisters of the Sacred Heart of Jesus]] (MSC) on November 14. Mother Cabrini composed the rules and constitution of the order, and she continued as its superior-general until her death.
--------------------->
 
Naging isang mamamayang Amerikano, sa pamamagitan ng naturalisasyon o pagsasalikas na pamamaraan, si Cabrini noong 1909.
The order established seven homes and a free school and nursery in its first five years. Its good works brought Mother Cabrini to the attention of Bishop Giovanni Scalabrini of [[Piacenza]] and of [[Pope Leo XIII]].
 
Although her lifelong dream was to be a missionary in [[China]], the Pope sent her to [[New York City]] on [[March 31]], [[1889]]. There, she obtained the permission of [[Archbishop Michael Corrigan]] to found an orphanage, which is located in West Park, Ulster County, NY today and is known as [[Saint Cabrini Home]], the first of 67 institutions she founded in New York, [[Chicago, Illinois|Chicago]], [[Seattle, Washington|Seattle]], [[New Orleans, Louisiana|New Orleans]], [[Denver, Colorado|Denver]], [[Los Angeles, California|Los Angeles]], [[Philadelphia, Pennsylvania|Philadelphia]],<ref>[http://www.mothercabrini.org/legacy/life2.asp Mothers Cabrini's Life Story] on the Missionary Sisters of the Sacred Heart of Jesus website</ref> and in countries throughout [[South America]] and [[Europe]]. Long after her death, the Missionary Sisters would achieve Mother Cabrini's goal of being a missionary to China. After much social and religious upheaval and only a short time, the sisters left China, and subsequently a [[Siberia]]n placement.
 
She was [[United States nationality law|naturalized]] as an American citizen in 1909.
 
<!-----------------
Mother Cabrini died of complications from [[malaria]] at Columbus Hospital in Chicago, Illinois. Though originally entombed in West Park, NY, after her death on December 22, 1917, her remains were exhumed from West Park in 1931 and are now enshrined in the church's altar at St. Frances Cabrini Shrine, part of Mother Cabrini High School, at 701 [[Fort Washington Avenue (Manhattan)|Fort Washington Avenue]], in the [[Washington Heights]] section of [[Manhattan]]. The street to the west of the shrine was renamed '''[[Cabrini Boulevard (Manhattan)|Cabrini Boulevard]]''' in her honor.