Ang Himnusz (Filipino: Himno) ay ang pambansang awit ng Hungriya. Ang lyrics ay isinulat ni [ [Ferenc Kölcsey]], isang kilalang makata sa buong bansa, noong 1823, at ang kasalukuyang opisyal na setting ng musika ay binubuo ng romantikong kompositor Ferenc Erkel noong 1844, bagama't may iba pang hindi kilalang bersyon ng musikal. Ang tula ay may subtitle na "A magyar nép zivataros századaiból" ("Mula sa mabagyo na mga siglo ng bansang Hungarian"); madalas na pinagtatalunan na ang subtitle na ito - sa pamamagitan ng pagbibigay-diin sa nakaraan kaysa sa kontemporaryong pambansang kaguluhan - ay malinaw na idinagdag upang bigyang-daan ang tula na maipasa ang Habsburg censorship. Ang buong kahulugan ng teksto ng tula ay makikita lamang sa mga lubos na nakakaalam ng Hungarian history. Ang unang stanza ay inaawit sa mga opisyal na seremonya at gayundin sa karaniwan. Ito ay de facto na ginamit bilang himno ng Kaharian ng Hungary mula sa komposisyon nito noong 1844, at opisyal na pinagtibay bilang pambansang awit ng Third Hungarian Republic noong 1989.

Himnusz
English: Hymn
Original sheet music for Himnusz

National awit ng Hungary
Also known asIsten, áldd meg a Magyart (English: God, bless the Hungarians)
A magyar nép zivataros századaiból (Ingles: From the stormy centuries of the Hungarian people)
LirikoFerenc Kölcsey, 1823
MusikaFerenc Erkel, 1844
Ginamit1844 (de facto)
1949 (by the Hungarian People's Republic)
1989 (de jure)
Tunog
U.S. Navy Band instrumental version

Ang liriko ng "Himnusz" ay isang prayer na nagsisimula sa mga salitang Isten, áldd meg a magyart (Padron:IPA-hu; Ingles: "Diyos, pagpalain ang mga Hungarian").

Pamagat baguhin

Ang pamagat sa orihinal na manuskrito ay "Hymnus" — isang salitang Latin na nangangahulugang "awit ng papuri", at isa na malawakang ginagamit sa mga wika maliban sa Ingles (hal., Pranses o Aleman) upang nangangahulugang "awit". Pinalitan ng phonetic transcription na "Himnusz" ang orihinal na spelling ng Latin sa paglipas ng panahon, at habang ang tula ay nakakuha ng malawakang pagtanggap bilang de facto anthem ng Hungary, gayundin ang salitang "himnusz" ay nagkaroon ng kahulugang "pambansang awit" para sa iba. mga bansa rin.

Mga opisyal na gamit baguhin

Ang pampublikong istasyon ng radyo Kossuth Rádió ay tumutugtog ng Himnusz tuwing sampung minuto lampas hatinggabi bawat araw sa pagsasara ng mga pagpapadala sa AM band, gayundin ang mga channel ng state TV sa pagtatapos ng mga broadcast ng araw. Ang Himnusz ay tradisyonal ding pinapatugtog sa Hungarian na telebisyon sa pagsapit ng hatinggabi sa Bisperas ng Bagong Taon.

Mga alternatibong awit baguhin

"Szózat" (Ingles: "Apela"), na nagsisimula sa mga salitang Hazádnak rendületlenül légy híve, óh magyar (Sa iyong tinubuang-bayan ay maging matapat, O Hungarian) ay nagtatamasa ng katayuan sa lipunan na halos katumbas ng "Himnusz", kahit na "Himnusz" lamang ang binanggit sa Konstitusyon ng Hungary. Ayon sa kaugalian, ang Himnusz ay inaawit sa simula ng mga seremonya, at ang Szózat sa dulo (bagaman ang Himnusz, na kahawig ng isang Protestante Chorale, ay mas madaling kantahin kaysa sa mahirap na ritmo ng Szózat, na kadalasang nilalaro lamang mula sa pag-record).

Ang pagkilala ay ibinibigay din sa "Rákóczi March", isang maikling pirasong walang salita (composer ay hindi kilala, ngunit minsan ay iniuugnay kay János Bihari at Franz Liszt) na kadalasang ginagamit sa mga okasyong militar ng estado; at ang tulang Nemzeti dal na isinulat ni Sándor Petőfi.

Ang isa pang sikat na kanta ay ang "Székely Himnusz" (Ingles: "Székely Hymn"), isang hindi opisyal na ethnic anthem ng Hungarian-speaking Szekler na naninirahan sa Eastern [[Transylvania] ]], ang Székely Land (ngayon ay bahagi ng Romania) at sa iba pang bahagi ng mundo.

Lyrics baguhin

Ang unang saknong ay opisyal na inaawit sa mga seremonya.

Dalawang Ingles na bersyon ang ibinigay sa ibaba; pareho ang mga libreng pagsasalin ng mga salitang Hungarian. Dahil ang Hungarian ay isang walang kasarian na wika, ang mga panlalaking panghalip sa mga pagsasalin sa Ingles ay sa katunayan ay naka-address sa lahat ng Hungarians anuman ang kasarian.

Hungarian original
(Ferenc Kölcsey, 1823)
IPA transcription[a] English translation
(Laszlo Korossy, 2003)[1]
Poetic English translation
(William N. Loew, 1881)

I
Isten, áldd meg a magyart
Jó kedvvel, bőséggel,
Nyújts feléje védő kart,
Ha küzd ellenséggel;
Bal sors akit régen tép,
Hozz rá víg esztendőt,
Megbűnhődte már e nép
A múltat s jövendőt!

II
Őseinket felhozád
Kárpát szent bércére,
Általad nyert szép hazát
Bendegúznak vére.
S merre zúgnak habjai
Tiszának, Dunának,
Árpád hős magzatjai
Felvirágozának.

III
Értünk Kunság mezein
Ért kalászt lengettél,
Tokaj szőlővesszein
Nektárt csepegtettél.
Zászlónk gyakran plántálád
Vad török sáncára,
S nyögte Mátyás bús hadát
Bécsnek büszke vára.

IV
Hajh, de bűneink miatt
Gyúlt harag kebledben,
S elsújtád villámidat
Dörgő fellegedben,
Most rabló mongol nyilát
Zúgattad felettünk,
Majd töröktől rabigát
Vállainkra vettünk.

V
Hányszor zengett ajkain
Ozmán vad népének
Vert hadunk csonthalmain
Győzedelmi ének!
Hányszor támadt tenfiad
Szép hazám, kebledre,
S lettél magzatod miatt
Magzatod hamvvedre!

VI
Bújt az üldözött, s felé
Kard nyúlt barlangjában,
Szerte nézett s nem lelé
Honját a hazában,
Bércre hág és völgybe száll,
Bú s kétség mellette,
Vérözön lábainál,
S lángtenger fölette.

VII
Vár állott, most kőhalom,
Kedv s öröm röpkedtek,
Halálhörgés, siralom
Zajlik már helyettek.
S ah, szabadság nem virúl
A holtnak véréből,
Kínzó rabság könnye hull
Árvánk hő szeméből!

VIII
Szánd meg Isten a magyart
Kit vészek hányának,
Nyújts feléje védő kart
Tengerén kínjának.
Bal sors akit régen tép,
Hozz rá víg esztendőt,
Megbűnhődte már e nép
A múltat s jövendőt!

1
[ˈɪʃ.tɛ̞n äːld mɛ̞g ɒ ˈmɒ.ɟɒrt]
[joː ˈkɛ̞d.vɛ̞l ˈbøː.ʃeːg.gɛ̞l]
[ɲuːjt͡ʃ ˈfɛ̞.leː.jɛ̞ ˈveː.døː kɒrt]
[hɒ kʏzd ˈɛ̞l.lɛ̞n.ʃeːg.gɛ̞l]
[bɒl ʃorʃ ˈɒ.kɪt ˈreː.gɛ̞n teːp]
[hozː räː viːg ˈɛ̞s.tɛ̞n.døːt]
[ˈmɛ̞g.byːn.høːt.tɛ̞ mäːr ɛ̞ neːp]
[ɒ ˈmuːl.tɒt ˈʃ‿jø̞.vɛ̞n.døːt]

2
[ˈøː.ʃɛ̞.ɪŋ.kɛ̞t ˈfɛ̞l.ho.zäːd]
[ˈkäːr.päːt sɛ̞nd‿ˈbeːr.t͡seː.rɛ̞]
[ˈäːl.tɒ.lɒd ɲɛ̞rt seːp ˈhɒ.zäːt]
[ˈbɛ̞n.dɛ̞.guːz.nɒk ˈveː.rɛ̞]
[ˈʃ‿mɛ̞r.rɛ̞ ˈzuːg.nɒk ˈhɒb.jɒ.ɪ]
[ˈtɪ.säː.nɒg‿ˈdʊ.näː.nɒk]
[ˈäːr.päːt høːʃ ˈmɒg.zɒc.cɒ.ɪ]
[ˈfɛ̞l.vɪ.räː.go.zäː.nɒk]

3
[ˈeːr.tʏŋk ˈkʊn.ʃäːg ˈmɛ̞.zɛ̞.ɪn]
[eːrt ˈkɒ.läːst ˈlɛ̞ŋ.gɛ̞t.teːl]
[ˈto.kɒj ˈsøː.løː.vɛ̞s.sɛ̞.ɪn]
[ˈnɛ̞k.täːrt ˈt͡ʃɛ̞.pɛ̞k.tɛ̞t.teːl]
[ˈzäːs.loːɲɟ‿ˈɟɒ.krɒn ˈpläːn.täː.läːd]
[vɒt‿ˈtø̞.rø̞k ˈʃäːn.t͡säː.rɒ]
[ˈʃ‿ɲø̞k.tɛ̞ ˈmäː.cäːʒ‿buːʃ ˈhɒ.däːt]
[ˈbeːt͡ʃ.nɛ̞g‿ˈbʏs.kɛ̞ ˈväː.rɒ]

4
[hɒjh dɛ̞ ˈbʏ.nɛ̞.ɪŋk ˈmɪ.ɒtː]
[ɟuːlt ˈhɒ.rɒk‿ˈkɛ̞b.lɛ̞d.bɛ̞n]
[ˈʃ‿ɛ̞l.ʃuːj.täːd ˈvɪl.läː.mɪ.dɒt]
[ˈdø̞r.gøː ˈfɛ̞l.lɛ̞.gɛ̞d.bɛ̞n]
[moʃt ˈrɒ.bloː ˈmoŋ.gol ˈɲɪ.läːt]
[ˈzuː.gɒt.tɒt‿ˈfɛ̞.lɛ̞t.tʏŋk]
[mɒjt‿ˈtø̞.rø̞k.tøːl ˈrɒ.bɪ.gäːt]
[ˈväːl.lɒ.ɪŋ.krɒ ˈvɛ̞t.tʏŋk]

5
[ˈhäːɲ.sor ˈzɛ̞ŋ.gɛ̞tː ˈɒj.kɒ.ɪn]
[ˈoz.mäːn vɒd ˈneː.peː.nɛ̞k]
[vɛ̞rt ˈhɒ.dʊŋk ˈt͡ʃont.hɒl.mɒ.ɪn]
[ˈɟøː.zɛ̞.dɛ̞l.mɪ ˈeː.nɛ̞k]
[ˈhäːɲ.sor ˈtäː.mɒtː ˈtɛ̞n.fɪ.ɒd]
[seːp ˈhɒ.zäːm ˈkɛ̞b.lɛ̞d.rɛ̞]
[ˈʃ‿lɛ̞t.teːl ˈmɒg.zɒ.tod ˈmɪ.ɒtː]
[ˈmɒg.zɒ.tot‿ˈhɒmv.vɛ̞d.rɛ̞]

6
[buːjt ɒz ˈʏl.dø̞.zø̞tː ˈʃ‿fɛ̞.leː]
[kɒrd ɲuːld ˈbɒr.lɒŋg.jäː.bɒn]
[ˈsɛ̞r.tɛ̞ ˈneː.zɛ̞tː ʃ‿nɛ̞m ˈlɛ̞.leː]
[ˈhon.jäːt ɒ ˈhɒ.zäː.bɒn]
[ˈbeːrt͡s.rɛ̞ häːg eːʃ ˈvø̞ʎɟ.bɛ̞ säːlː]
[buː ˈʃ‿keːt.ʃeːg ˈmɛ̞l.lɛ̞t.tɛ̞]
[ˈveː.rø̞.zø̞n ˈläː.bɒ.ɪ.näːl]
[ˈʃ‿läːŋk.tɛ̞ŋ.gɛ̞r ˈfø̞.lɛ̞t.tɛ̞]

7
[väːr ˈäːl.lotː moʃt ˈkøː.hɒ.lom]
[kɛ̞df‿ˈʃ‿ø̞.rø̞m ˈrø̞p.kɛ̞t.tɛ̞k]
[ˈhɒ.läːl.hø̞r.geːʃ ˈʃɪ.rɒ.lom]
[ˈzɒj.lɪk mäːr ˈhɛ̞.jɛ̞t.tɛ̞k]
[ʃ‿ɒh ˈsɒ.bɒt.ʃäːg nɛ̞m ˈvɪ.ruːl]
[ɒ ˈholt.nɒk ˈveː.reː.bøːl]
[ˈkiːn.zoː ˈrɒp.ʃäːk‿ˈkø̞n.ɲɛ̞ hʊlː]
[ˈäːr.väːŋk høː ˈsɛ̞.meː.bøːl]

8
[säːnd mɛ̞g ˈɪʃ.tɛ̞n ɒ ˈmɒ.ɟɒrt]
[kɪt ˈveː.sɛ̞k ˈhäː.ɲäː.nɒk]
[ɲuːjt͡ʃ ˈfɛ̞.leː.jɛ̞ ˈveː.døː kɒrt]
[ˈtɛ̞ŋ.gɛ̞.reːn ˈkiːɲ.jäː.nɒk]
[bɒl ʃorʃ ˈɒ.kɪt ˈreː.gɛ̞n teːp]
[hozː räː viːg ˈɛ̞s.tɛ̞n.døːt]
[ˈmɛ̞g.byːn.høːt.tɛ̞ mäːr ɛ̞ neːp]
[ɒ ˈmuːl.tɒt ˈʃ‿jø.vɛ̞n.døːt]

I
O God, bless the nation of Hungary
With your grace and bounty
Extend over it your guarding arm
During strife with its enemies
Long torn by ill fate
Bring upon it a time of relief
This nation has suffered for all sins
Of the past and of the future!

II
You brought our ancestors up
Over the Carpathians' holy peaks
By You was won a beautiful homeland
For Bendeguz's sons
And wherever flow the rivers of
The Tisza and the Danube
Árpád our hero's descendants
Will root and bloom.

III
For us on the plains of the Kuns
You ripened the wheat
In the grape fields of Tokaj
You dripped sweet nectar
Our flag you often planted
On the wild Turk's earthworks
And under Mátyás' grave army whimpered
Vienna's "proud fort."

IV
Ah, but for our sins
Anger gathered in Your bosom
And You struck with Your lightning
From Your thundering clouds
Now the plundering Mongols' arrows
You swarmed over us
Then the Turks' slave yoke
We took upon our shoulders.

V
How often came from the mouths
Of Osman's barbarian nation
Over the corpses of our defeated army
A victory song!
How often did your own son aggress
My homeland, upon your breast,
And you became because of your own sons
Your own sons' funeral urn!

VI
The fugitive hid, and towards him
The sword reached into his cave
Looking everywhere he could not find
His home in his homeland
Climbs the mountain, descends the valley
Sadness and despair his companions
Sea of blood beneath his feet
Ocean of flame above.

VII
Castle stood, now a heap of stones
Happiness and joy fluttered,
Groans of death, weeping
Now sound in their place.
And Ah! Freedom does not bloom
From the blood of the dead,
Torturous slavery's tears fall
From the burning eyes of the orphans!

VIII
Pity, O Lord, the Hungarians
Who are tossed by waves of danger
Extend over it your guarding arm
On the sea of its misery
Long torn by ill fate
Bring upon it a time of relief
They who have suffered for all sins
Of the past and of the future!

I
O, my God, the Magyar bless
With Thy plenty and good cheer!
With Thine aid his just cause press,
Where his foes to fight appear.
Fate, who for so long did'st frown,
Bring him happy times and ways;
Atoning sorrow hath weighed down
Sins of past and future days.

II
By Thy help our fathers gained
Kárpát's proud and sacred height;
Here by Thee a home obtained
Heirs of Bendegúz, the knight.
Where'er Danube's waters flow
And the streams of Tisza swell
Árpád's children, Thou dost know,
Flourished and did prosper well.

III
For us let the golden grain
Grow upon the fields of Kún,
And let nectar's silver rain
Ripen grapes of Tokay soon.
Thou our flags hast planted o'er
Forts where once wild Turks held sway;
Proud Vienna suffered sore
From King Mátyás' dark array.

IV
But, alas! for our misdeed,
Anger rose within Thy breast,
And Thy lightnings Thou did'st speed
From Thy thundering sky with zest.
Now the Mongol arrow flew
Over our devoted heads;
Or the Turkish yoke we knew,
Which a free-born nation dreads.

V
O, how often has the voice
Sounded of wild Osman's hordes,
When in songs they did rejoice
O'er our heroes' captured swords!
Yea, how often rose Thy sons,
My fair land, upon Thy sod,
And Thou gavest to these sons,
Tombs within the breast they trod!

VI
Though in caves pursued he lie,
Even then he fears attacks.
Coming forth the land to spy,
Even a home he finds he lacks.
Mountain, vale – go where he would,
Grief and sorrow all the same –
Underneath a sea of blood,
While above a sea of flame.

VII
'Neath the fort, a ruin now,
Joy and pleasure erst were found,
Only groans and sighs, I trow,
In its limits now abound.
But no freedom's flowers return
From the spilt blood of the dead,
And the tears of slavery burn,
Which the eyes of orphans shed.

VIII
Pity, God, the Magyar, then,
Long by waves of danger tossed;
Help him by Thy strong hand when
He on grief's sea may be lost.
Fate, who for so long did'st frown,
Bring him happy times and ways;
Atoning sorrow hath weighed down
All the sins of all his days.

Himnusz sculpture baguhin

Himnusz sculpture
 
 


Maling banggit (May <ref> tag na ang grupong "lower-alpha", pero walang nakitang <references group="lower-alpha"/> tag para rito); $2

  1. "Isten Áldd Meg a Magyart!". laszlokorossy.net. Inarkibo mula sa ang orihinal noong 2021-02-25. Nakuha noong 2022-01-27.